SUCCESS - TO WHAT PRICE?
2017-12-11 ♥ 03:49:23
Kategori: ♥ Daily updates
Jag har alltid förknippat framgång med att man jämt har många järn i elden och är en upptagen människa.
Permalink
Kommentarer (0)
"Jag har en lucka om ett halvår, vi kan väl ses på en fika då?"
Jag var så stolt över mig själv i början av hösten. Min anställning hade gått från timanställning till en tillsvidare anställning och i samband med det ökade också min lön. Jag blev vegan och slutade dricka alkohol. Träningen gick bra och jag fick ett
extra jobb. Hela livet kändes som en enda stor karneval av adrenalin och glädje, jag ville bara ha mer. Så jag tänkte "varför inte börja dejta också?". Jag hade tillräckligt med självförtroende och styrka att kunna dela allt med en annan individ.
Först försvann energin för att åka in och träna. Sedan energin att hålla konversationer. Jag började av lathet luta mig mer mot en vegetarisk kost, än vegansk. Humöret började svikta, tröttheten blev ett faktum och minnet började svika. Allt blev
drygt och tråkigt. Kallsvettningarna kröp sig på, uppvaknande mitt i nätterna pga mardrömmar, domningar och tillsist panikkänslor.
Hela pariser-hjulet släppte från sin ställning och rullade iväg, medan jag bara stod och såg på. Allt rämnade framför ögonen på mig, men jag valde att gasa på mer. Göra mer, finnas mer. Och nu när jag inte är annat än en blöt fläck på golvet kan
jag inte förstå hur jag lät detta fortsätta.
Inte kunde väl jag bränna ut mig, även om ljuset brann i båda ändar och blev grillat i sidan? Jag har ju alltid varit stark. En duktig tjej med skinn på näsan. En super-girl.
Framgång och perfektion i all ära. Men till vilket pris?
Jag försöker ’wrap my head around this’ och försöka förstå min situation, som jag delar med så många andra. Som precis som jag, prioriterat annat före sin egen hälsa, och tillslut bränt ut sig själv. Eller som det i dagens läge heter; drabbats av
utmattningssyndrom/utmattningsdepression.
Det är inte värt att varje dag sminka sig och försöka se bra ut, stå och göra storkok mitt i nätterna, träna två-timmars pass 6 kvällar i veckan och storstäda 2 gånger per vecka. Samtidigt som man ska orka jobba och studera. Det
är inte värt att riskera sitt välmående för perfektion och framgång.
I’ve learned it the hard way..
Imorgon hoppas jag att vårdcentralen kan ta emot mig så jag får diskutera behandlingsplan. Jag vill upp på benen så snart som möjligt och kunna vara mitt glada jag, utan migrän och panikkänslor.
När allt det här blåst bort och är passé kommer jag se till att aldrig göra samma misstag igen.
Aldrig mer ska jag må såhär.
Kategori: ♥ Daily updates